Bakgård Kosmos

En bakgård kan vara mycket lokal. Vi har vår bakgård i byn Bäck helt nära Våmhus i Mora kommun.

Vår bakgård i länet är egentligen hjärtat i Dalarna; Österdalälvens dalgång och bygden kring Siljan och Orsasjön.

Jorden är vår bakgård i solsystemet. Eller rättare sagt, en liten del av jorden. Från havets yta några tusen meter uppåt och några tusen meter nedåt. Här är förutsättningarna sådana att 99 % av allt liv vi känner till finns här. I skalan hos en jordglob handlar det om kanske någon millimeter uppåt och nedåt.

Solsystemet som helhet: En medelstor och medelvarm stjärna, Solen. Åtta planeter och massor med månar kring somliga av planeterna. Asteroider och kometer i oräkneligt antal. Också damm och småsten. När du ser ett stjärnfall, så är det ett grus som en komet lämnat efter sig någon gång och som nu kolliderar med jordens atmosfär. Gruset och gaserna, som det far fram igenom, lyser en mycket kort stund som ett streck. Men det mesta i vårt solsystem är tomrum och enorma avstånd.

Från bakgården jorden har vi en bra utsikt över allt detta. Och vi skaffar oss allt bättre utsiktspunkter. Den internationelle rymdstationen ISS finns där, 400 km ovanför jorden. Där lever och arbetar kosmonauter och astronauter ibland i månader i sträck. Människan har skickat obemannade rymdsonder till alla planeterna i solsystemet för att studera dem på närmare håll, och en rymdsond är på väg till Pluto, som nyligen förklarades inte vara en planet längre.

Vi har vår galaktiska bakgård. Hembygdens stjärnhimmel. Med blotta ögat ser vi ungefär 3000 stjärnor. Ska vi räkna alla stjärnor i Vintergatan, vår galax, så handlar det om ett tal med elva nollor.

Vi delar in vår galaktiska bakgård i stjärnbilder. Det eggar fantasin, och det är praktiskt. För då kan jag berätta att i Orion finns en nebulosa där nya stjärnor håller på att bildas just nu. Att i Oxen finns Krabbnebulosan, resterna efter en stor och tung stjärna som sågs explodera för nästan tusen år sedan. Att i Andromeda kan vi se den närmaste stora spiralgalaxen på bara två miljoner ljusårs avstånd.

I bakgården finns stjärnor. Solen är en av dem. Och vi vet numera att många av stjärnorna har egna planeter och planetsystem. Här finns nebulosor, som är gigantiska moln av gas och stoft. Men det mesta är tomrum och avstånd som är enormt mycket större än de inom solsystemet. Tänk dig radiokommunikation med någon ute i rymden. Radiovågor breder ut sig med ljusets hastighet, 300 000 km per sekund. Ett meddelande till månen kommer fram efter lite mer än en sekund. Ett meddelande till Mars kommer fram efter knappt fem minuter när Mars är som närmast jorden. Men meddelandet når de allra närmaste stjärnorna först efter fyra år. Ett radiomeddelande tvärs över den galaktiska bakgården skulle ta några tusen år att nå fram, vilket är en hundradel av den tid som ett meddelande skulle behöva för att skickas tvärs över galaxen.